Är det verkligen lönt att gå till glasigloon och kasta den tomma vinflaskan till återvinning? - Självklart, det är ju bättre att återvinna glaset, vi spar ju energi och resurser, hur kan någon ifrågasätta det - tja, vi får väl se.
En flaska till Hammar
När igloon med flaskor är full så kommer det en lastbil för att tömma. Den lastbilen kanske kör till något mellanlager men i slutändan så transporteras allt glas till Svensk Glasåtervinning i Hammar. Hammar ligger för den som inte vet i norra änden av Vättern så om du inte råkar bo i krokarna så är det åtskilliga mil på landsväg innan flaskorna kommer fram. Väl i Hammar sorteras glaset och kan sen skeppas vidare till glasbruk för att så småningom dyka upp som nya flaskor i handeln.
Mängden glas som återanvänds är imponerande, 200 tusen ton om året sorteras i Hammar. Nästan två tredjedelar går till glasbruk, en tredjedel till tillverkning av glasull och resten till fyllnadsmassa. Av alla glasförpackningar som säljs i Sverige återvinner vi 90% - imponerande. Man kan dock undra vad kalaset kostar?
Vad kostar kalaset
Man kan lätt tro att glasåtervinningen är en lönsam affär; vi gör ju halva jobbet själva genom att åka bort med flaskorna till närmaste återvinningsstation. Faktum är dock att det är en verksamhet som inte går runt på egna ben utan kräver åtskilliga miljoner kronor varje år för att gå runt. Anledningen till att vi har ett så utbyggt system för återvinning är inte att det är lönsamt rent ekonomiskt utan för att det genom lag är bestämt att den som säljer glasförpackningar på den svenska marknaden också är ansvarig för att de också samlas in och återanvänds. Lagen om producentansvar stiftades 1994 och säger att minst 70% av allt förpackningsglas som kommer ut på marknaden skall återanvändas.
Producenterna har naturligtvis ingen möjlighet att upprätta separata återanvändningssystem utan låter Svensk Glasåtervinning sköta återvinning mot en avgift. Det är inte enkelt att hitta information om hur mycket det kostar att ansluta sig till återvinningen men mellan tummen och pekfingret så rör det sig om ca 60 öre per kilo dvs 30 öre för en vinflaska. Svensk Glasåtervinning har en omsättning på ca 200 miljoner kronor varje år, 125 miljoner kommer från avgifterna och 75 miljoner från försäljning av glaskross. Om inte avgifterna fanns skulle det inte vara lönt att hämta en iglo full av glas, kostnaderna för att återanvända glaset är tre gånger högre än vad glaset är värt - tur att vi har en lag... eller?
Brinner en flaska
Vad är alternativet - om vi inte gick bort med våra flaskor till iglon så kunde vi ju slänga flaskorna bland de vanliga soporna. Miljöpåverkan av krossat glas kan inte vara speciellt stor, det är trots allt smält sand vi pratar om inte kvicksilver, så att låta glas gå med övriga sopor till en förbränningsanläggning är inte miljöfarligt. Man undrar ju naturligtvis om inte glas ställer till problem i en sopförbränning men glas i processen gör att askan binds och att slaggprodukterna blir mer lätthanterbara. Åk till närmaste återvinningscentral med en glasskiva och fråga personalen i vilken container man skall kasta den - bli inte förvånad när du får svaret "brännbart".
För att få lite perspektiv på hur stora mängder vi pratar om så kan vi jämföra de 200 tusen ton glas som återvinner varje år med de 5 miljoner ton sopor som vare år går till förbränning och de dryga 800 tusen ton slagg som förbränningen resulterar i. Slaggen innehåller redan idag till stor del glas och ytterligare glas skulle vara en fördel.
125 miljoner för miljön
Slaggen från förbränningen bearbetas och blir till s.k. slaggrus. Detta används i sin tur till fyllnadsmassor vi byggen mm. Det är också en form av återanvändning, en återanvändning som minskar på uttag från grustäkter. Nackdelen med att inte gör nytt glas av glaset är ju naturligtvis att vi då måste använda mer sand till nyproduktion av glas men detta är ju ett nollsummespel, om vi skall gräva upp 200 tusen ton sand och låta det gå till ett glasbruk eller 200 tusen ton grus till fyllnadsmassor är rätt så likvärdigt - skillnaden är att den ena vägen kostar 125 miljoner kronor om året, pengar som kanske skulle kunna användas på ett bättre sätt.
Vad skulle du göra om du hade 125 miljoner kronor om året att spendera på miljöförbättringar? Skulle du bygga ett reningsverk för en mindre stad om året i Polen eller någon av de Baltiska staterna eller skulle du köpa upp skogsområden och åkermark för att göra dem till skyddade naturområden? Man skulle kunna göra rätt så mycket med 125 miljoner om året men vi har valt att lägga dem på glasåtervinning som har som enda effekt att vi byter sanduttag mot grusuttag - vettigt?
Om du inte är övertygad om att vi slänger 125 miljoner i sjön utan att det trots allt finns en miljönytta med att återvinna glas så kan man ställa frågan hur stor miljöpåverkan är för att tjäna in de 125 miljonerna. Någonstans måste pengarna hämtas och det är naturligtvis från vår egen produktion som de måste hämtas - hur stor är miljöpåverkan när vi skall tjäna in 125 miljoner extra varje år?
Hur är det med andra material
Glas är ju som sagt bara smält sand och miljöpåverkan är ju minimal. Det måste ju dock löna sig att samla in metall, papper eller plast? Eller, varför inte ta batterier, batterier innehåller ju massor av miljögifter så dessa borde vi väl ändå samla in och återanvända - kanske det, men var inte för säker, ibland kostar det mer än det smakar.
Referenser
- Svensk Glasåtervinning
- Användning av slaggrus från avfallsförbränning i anläggningskonstruktioner – Kartläggning av erfarenheter, Daniel Olsson Examensarbete 2012 Miljö- och Energisystem Institutionen för Teknik och samhälle Lunds Tekniska Högskola